Käppalaverket är ett av världens effektivaste reningsverk. En process som i naturen tar tre månader, klarar reningsverket på ett dygn. Det genomsnittliga flödet genom verket motsvarar sju badkar i sekunden, vilket blir ungefär 55 miljoner m3 vatten som renas per år.

Avloppsvatten innehåller näringsämnen i form av kväve och fosfor. De kan orsaka övergödning och igenväxning av sjöar och hav vilket leder till syrebrist. I Käppalaverket rensas uppslammade partiklar, syreförbrukande ämnen och fosfor bort till minst 95 %. Kväve försvinner till drygt 75 %. Stockholms skärgård och Östersjön är mycket känsliga för utsläpp av kväve och fosfor.

Mekanisk, kemisk och biologisk rening

Mekanisk rening innebär att skräpet silas genom ett galler eller sjunker till botten i stora bassänger. Vid kemisk rening blandas järnsulfat i vattnet så att fosforn klumpar ihop sig och sjunker till botten som slam. Den biologiska reningen sker genom att mikroorganismer i vattnet tar bort smuts från bland annat tvätt och disk. De ser också till att kvävet avgår till luften som kvävgas.

De olika reningsstegen

Processbeskrivning kväverening

Biologisk fosforrening

1. SILHALLEN
Vatten som läcker in i tunnelsystemet och vatten från hushåll och företag leds genom ett sex mil långt avloppssystem till Käppalaverket. Första anhalten är silhallen, där vattnet silas genom galler för att få bort framför allt toalettpapper. Silrenset mals och leds till slambehandlingen. Läs mer om den under Slam.

2. SKRUBBER
Illaluktande luft från processen renas/tas bort i den så kallade skrubbern. Ventilationsluften från processen "tvättas" ren från föroreningar och dålig lukt. Luften passerar tre behandlingstankar med olika kemikalier: svavelsyra, natriumhydroxid (lut) och natriumhypoklorit (klorin). Illaluktande organiska föreningar och svavelväte oxideras och luften släpps ut genom den nästan 150 m höga skorsten.

3. SANDFÅNG
Här avlägsnas sand som annars skulle störa driften i de senare reningsstegen. Sanden tvättas, sorteras och hygieniseras och kan därefter återanvändas.

4. FÖRSEDIMENTERING
Vattnet rinner sakta. De flesta partiklarna sedimenterar, sjunker till botten, och går vidare till slambehandlingen. Läs mer om den under Slam.

5. BIOBASSÄNGEN
Mikroorganismer i vattnet bryter ned de olika organiska föroreningarna. Fosfor tas upp av mikroorganismerna och återfinns bland annat i slammet. Kväveföreningarna omvandlas till kvävgas och går ut med ventilationsluften. För mer info om biologisk fosforrening respektive biologisk kväverening, se dokumenten "Biologisk fosforrening" samt "Processbeskrivning kväverening" nedan.

6. EFTERSEDIMENTERING
Det slam som bildas i biobassängen sedimenterar i eftersedimenteringsbassängen. Huvuddelen pumpas tillbaka till biobassängen. Resten, det så kallade överskottsslammet, går vidare till slambehandlingen. Läs mer under Slam.

7. KEMISK RENING
Den fosfor som inte den biologiska reningen tar hand om fälls ut med hjälp av järnsulfat. Denna tillsätts i biobassängerna och binder den lösta fosforn, som då bildar flockar.

8. SANDFILTER
Vattnet från eftersedimenteringen filtreras genom en sandbädd så att kvarvarande partiklar fastnar. Filtren renas genom s k backspolning. Det renade vattnet leds ut på 45 meters djup i Saltsjön mellan Lidingö och Nacka.

Reningsprocessens restprodukter

Slammet som avskiljs i för- och eftersedimenteringsbassängerna i reningsverket bryts ned av mikroorganismer i en syrefri och varm miljö i rötkammaren. I processen bildas rötgas som till 70% består av metan. Gasen förbränns i gaspannor. Slam med bra kvalitet används som gödsel. Läs mer under Vad vi gör/Biogas och Vad vi gör/Slam.

Tillstånd enligt miljöbalken

I dom från koncessionsnämnden för miljöskydd i december 1993 gavs förbundet tillstånd enligt miljöbalken till utsläpp av avloppsvatten från tätort. Tillståndet var förknippat med flera villkor. Bl a fastställdes provisoriska villkor för utsläpp till vatten. De provisoriska villkoren har nu upphört och slutgiltiga villkor har i januari 2003 fastställts av miljööverdomstolen. Dessa framgår av följande information. Vid Käppalaverket renas vattnet mekaniskt, biologiskt och kemiskt. Reningskraven är för BOD7 (Biologiskt syreförbrukande ämnen) högst 8 mg/L, för fosfor högst 0,3 mg/L och för kväve högst 10 mg/L. Uppehållstiden för vattnet i Käppalaverket är ca 1–2 dygn. Det renade vattnet är inte drickbart, men det är tillräckligt rent för att det skall kunna gå tillbaka till kretsloppet i naturen.